tisdag 6 juli 2010

rosiga kinder och somrig vår på parisiskt vis.

sommaren tog god tid på sig i år, men äntligen har den kommit till köpenhamn. men redan när våren dök upp si så där i april någon gång kunde man höra ett eko på handelsbanken, ty rebeckas konto började bli tomt. det var dags att lämna ifrån sig den där jobbansökan jag finslipat på sedan slutet av februari. och varför denna långa väntan tro? prestationsångest, rätt och slätt. med ett bultande hjärta gick jag ut genom min port och kanske 10 meter längre innan jag var framme på fiket på hörnet. jag lämnade mina papper till en vacker och vänlig östländska, som jag idag vet heter sanaz, och gick därifrån glad och otroligt lättad. det tog nog fyra timmar innan fikets ägare ringde upp mig och frågade om jag kunde komma förbi och snacka introduktion och lön snarast. jag tvivlar på att han ens läst min ansökan, men ibland ska man bara ha lite flyt och tajming. efter två månader på riccos är det inte alls lika öde på handelsbanken (puha!) och jag har träffat flera fina människor

i princip det enda som blivit lidande är min och isabelles träning. och som den har lidit. inte en löprunda har sprungits, inte en hantel har lyfts. på två månader. förrän idag!


med den här grymma ladyn i lurarna....



















...kunde jag arbeta upp två rosiga kinder på en tur runt sjöarna.

och vet du vad?!
innan sommaren kom till köpenhamn fick jag och isabelle provsmaka sol och värme på parisiskt vis. ingen hade väntat sig 27 graders värme och strålande solsken. ingen hade trott att man behövde packa solkräm. ingen hade trott att vi skulle bli testade i våra LABC-kunskaper. ingen hade trott att man kunde hitta äkta converse på marknad. ingen hade trott att ingefärsdrinkar á la zero zero kunde vara så starka. ingen hade trott att man kunde få så ont i fötterna bara av att promenera. ingen hade trott att det kunde få plats så många turister runt triumfbågen en söndag. ingen hade trott att en ordentlig frukost skulle va så himla svårt att hitta. ingen hade trott att vin skulle smaka så gott, att parker kunde vara så vackra, att picknick längs seine kunde vara så mysigt, att frappuccino kunde svalka så ljuvligt. efter fem dagar i paris vet vi.


promenadpaus i solen.

isabelle är en tuffing!

det blev lite knasigt när bell skulle fota mig och eiffeltornet. eller parisertornet som hon hellre och konsekvent kallar det.

<-- klassiskt parisfoto?

spontanfotografering mitt i frukosten som varje dag bestod av en baguette, smör, marmelad, ett glas apelsinjuice och en kopp café creme. till sist längtade våra magar hem efter yoghurt och rågbröd.

notre-dame.

fin flicka. fina lampor.

fin flicka. fin dörr.

tänka så det knakar.

picknick vid seine. mys!

på marknad.

snygglingar.

solen lapas bäst med en färskpressad juice i handen.

vackra isabelle! vilken skönhet!


på antikmarknad.

balla glasögonormar!

fröken får och sune svin.

powernapping is the shit.

festfixade.

svalkande melonsoppa på svenska kulturinstitutet...

...som också hade en utställning med diverse prylar designade av sigvard bernadotte.


och älskade paris. vi ses igen.


torsdag 17 juni 2010

den där lilla staden vid havet.

jag har längtat ett slag efter att få se farväl falkenberg, och med lite hjälp från bellis har det nu lyckats. och den kan rekommenderas. om att växa upp och ha vardag i ett litet svenskt samhälle. att längta bort, vilja stanna kvar, komma obemärkt hem, dåliga affärsidéer, om bacon som vägen till lyckan. och om att vilja ha det som varit tillbaka.



"de är förrädiska.
minnen.
allt fult utelämnas.
de säger; man ska se framåt.
tänk framåt.
tänk framåt.
jag tänker bakåt.
där är vi nu.
inte här, utan där, då.
då.
klibbig sommar.
vågorna som slår in mot stranden.
jag ser de vi var.
det kommer aldrig tillbaka va?"

se den och gråt en skvätt.



men när jag själv tänker framåt finns det bra stunder att se fram emot. att anna kommer hem från sverigevisit imorn, att challe och A-K kikar förbi nästa vecka, att fira midsommar hos emmy, elin och sara i stockholm. och att snart är denna färgklick i silke min. en klänning man blir glad av. precis som dammvippan, bara på ett annat sätt.


kram.

torsdag 10 juni 2010

den längsta mannen på jorden.

så var det avgjort. way out west, kära götet, kristian matsson som på alla sätt och vis är lige til at spise. mums som vi säger på ren svenska. jag bokar biljett imorn, vi ses i solskenet om inte allt för länge.

måndag 31 maj 2010

min sambo.

annan

det är inte alla som har fått chansen att bo med
anna, men det har jag.
vi sover faktiskt i en cirka
210 centimeter bred dubbelsäng (det ska nämnas att min del är den stora på 120).
just nu är hon min sambo, och om allt bara går min väg så flyttar jag in i lägenheten på andra sidan väggen i slutet på sommaren.
skulle nån då börja kalla oss för särbos ska vi nog vara snabba att rätta denna någon, för vi har bestämt att vi för alltid ska vara
kärbos.

anna.

precis som jag är
min sambo en humörsmännsika.
i både fysisk och psykisk mening vaknar vi varje morgon på en bestämd sida.
oavsett vilken min sambo vaknar på
gillar jag henne himlans mycket, men hon är så klart lättast att tycka om när hon vaknar på den bra, och det gör hon som oftast.
när jag ibland frågar om jag ska göra
scones till frukost så jag ett lyckorop till svar, det "mmmm"-as när hon tar den första tuggan och under tiden jag bakar får jag en varm kaffe i handen.
vissa saker är bara roligare när man är två istället för en.
det har aldrig varit så kul att baka.
eller att laga mat.
eller dricka vin.
främst rött.
och vi
skrattar mycket.
det gör man ju inte riktigt när man har sitt eget bo.

muffins.

och ibland gnabbas vi.
nästan som ett gammal gift par.
och vi pratar också om varandra med andra som om vi vore gamla och gifta.
men min sambo och jag går aldrig i matchande träningsoveraller, och åker heller aldrig på guidade bussturer till ullared.
fast det kanske är mest för att min sambo nästan kommer därifrån.

jag och anna.

när min garderob känns tråkig får jag låna nåt ur min sambos.
när min sambos bussbiljetter är slut får hon låna en av mina.
när mina fötter var trötta efter dagar till fots i paris och efter jobb fick jag massage.
när min sambo är nere försöker jag så gott jag kan att finnas där.
och det fungarar också med ombytta roller.
föutom fotmassagen då förstås.
fötter har aldrig varit min grej.
buha.

och hur hamnade egentligen jag och anna under samm tak?
jo.
för att berätta om en ganska stor förändring så har mitt hem flyttat sig till köpenhamn.
älskade köpenhamn.
jag har många fina vänner i odense och tycker om det liv jag skaffat mig där, men jag kunde inte fattat ett bättre beslut.
det var en pina att komma fram till vill jag lova.
jag visste ju i förväg att jag skulle längta min skogstokig efter challe om jag flyttade.
läskiga saker undviker man ju gärna, så jag drog ut på processen och bestämde mig i sista sekunden, och utan min sambo hade det inte gått.
eller varit samma sak.
och det hade det heller inte varit utan isabelle, mallan eller staffan.
ja,
mitt älskade köpenhamn.



promenad. rumpnyp.
finbesök + hemmafest

anna och mallan. nyhavn.
bortafest + nyhavn

nørrebro.
nørrebro.



the smiths.