den där lilla staden vid havet.

jag har längtat ett slag efter att få se farväl falkenberg, och med lite hjälp från bellis har det nu lyckats. och den kan rekommenderas. om att växa upp och ha vardag i ett litet svenskt samhälle. att längta bort, vilja stanna kvar, komma obemärkt hem, dåliga affärsidéer, om bacon som vägen till lyckan. och om att vilja ha det som varit tillbaka.



"de är förrädiska.
minnen.
allt fult utelämnas.
de säger; man ska se framåt.
tänk framåt.
tänk framåt.
jag tänker bakåt.
där är vi nu.
inte här, utan där, då.
då.
klibbig sommar.
vågorna som slår in mot stranden.
jag ser de vi var.
det kommer aldrig tillbaka va?"

se den och gråt en skvätt.



men när jag själv tänker framåt finns det bra stunder att se fram emot. att anna kommer hem från sverigevisit imorn, att challe och A-K kikar förbi nästa vecka, att fira midsommar hos emmy, elin och sara i stockholm. och att snart är denna färgklick i silke min. en klänning man blir glad av. precis som dammvippan, bara på ett annat sätt.


kram.

den längsta mannen på jorden.

så var det avgjort. way out west, kära götet, kristian matsson som på alla sätt och vis är lige til at spise. mums som vi säger på ren svenska. jag bokar biljett imorn, vi ses i solskenet om inte allt för länge.