min sambo.

det är inte alla som har fått chansen att bo med anna, men det har jag.
vi sover faktiskt i en cirka 210 centimeter bred dubbelsäng (det ska nämnas att min del är den stora på 120).
just nu är hon min sambo, och om allt bara går min väg så flyttar jag in i lägenheten på andra sidan väggen i slutet på sommaren.
skulle nån då börja kalla oss för särbos ska vi nog vara snabba att rätta denna någon, för vi har bestämt att vi för alltid ska vara kärbos.

precis som jag är min sambo en humörsmännsika.
i både fysisk och psykisk mening vaknar vi varje morgon på en bestämd sida.
oavsett vilken min sambo vaknar på gillar jag henne himlans mycket, men hon är så klart lättast att tycka om när hon vaknar på den bra, och det gör hon som oftast.
när jag ibland frågar om jag ska göra scones till frukost så jag ett lyckorop till svar, det "mmmm"-as när hon tar den första tuggan och under tiden jag bakar får jag en varm kaffe i handen.
vissa saker är bara roligare när man är två istället för en.
det har aldrig varit så kul att baka.
eller att laga mat.
eller dricka vin.
främst rött.
och vi skrattar mycket.
det gör man ju inte riktigt när man har sitt eget bo.

och ibland gnabbas vi.
nästan som ett gammal gift par.
och vi pratar också om varandra med andra som om vi vore gamla och gifta.
men min sambo och jag går aldrig i matchande träningsoveraller, och åker heller aldrig på guidade bussturer till ullared.
fast det kanske är mest för att min sambo nästan kommer därifrån.

när min garderob känns tråkig får jag låna nåt ur min sambos.
när min sambos bussbiljetter är slut får hon låna en av mina.
när mina fötter var trötta efter dagar till fots i paris och efter jobb fick jag massage.
när min sambo är nere försöker jag så gott jag kan att finnas där.
och det fungarar också med ombytta roller.
föutom fotmassagen då förstås.
fötter har aldrig varit min grej.
buha.

och hur hamnade egentligen jag och anna under samm tak?
jo.
för att berätta om en ganska stor förändring så har mitt hem flyttat sig till köpenhamn.
älskade köpenhamn.
jag har många fina vänner i odense och tycker om det liv jag skaffat mig där, men jag kunde inte fattat ett bättre beslut.
det var en pina att komma fram till vill jag lova.
jag visste ju i förväg att jag skulle längta min skogstokig efter challe om jag flyttade.
läskiga saker undviker man ju gärna, så jag drog ut på processen och bestämde mig i sista sekunden, och utan min sambo hade det inte gått.
eller varit samma sak.
och det hade det heller inte varit utan isabelle, mallan eller staffan.
ja, mitt älskade köpenhamn.

finbesök + hemmafest

bortafest + nyhavn

nørrebro.

the smiths.