Snäckans blogg: rosiga kinder och somrig vår på parisiskt vis.

sommaren tog god tid på sig i år, men äntligen har den kommit till köpenhamn. men redan när våren dök upp si så där i april någon gång kunde man höra ett eko på handelsbanken, ty rebeckas konto började bli tomt. det var dags att lämna ifrån sig den där jobbansökan jag finslipat på sedan slutet av februari. och varför denna långa väntan tro? prestationsångest, rätt och slätt. med ett bultande hjärta gick jag ut genom min port och kanske 10 meter längre innan jag var framme på fiket på hörnet. jag lämnade mina papper till en vacker och vänlig östländska, som jag idag vet heter sanaz, och gick därifrån glad och otroligt lättad. det tog nog fyra timmar innan fikets ägare ringde upp mig och frågade om jag kunde komma förbi och snacka introduktion och lön snarast. jag tvivlar på att han ens läst min ansökan, men ibland ska man bara ha lite flyt och tajming. efter två månader på riccos är det inte alls lika öde på handelsbanken (puha!) och jag har träffat flera fina människor.

i princip det enda som blivit lidande är min och isabelles träning. och som den har lidit. inte en löprunda har sprungits, inte en hantel har lyfts. på två månader. förrän idag!

med den här grymma ladyn i lurarna....

...kunde jag arbeta upp två rosiga kinder på en tur runt sjöarna.

och vet du vad?!

innan sommaren kom till köpenhamn fick jag och isabelle provsmaka sol och värme på parisiskt vis. ingen hade väntat sig 27 graders värme och strålande solsken. ingen hade trott att man behövde packa solkräm. ingen hade trott att vi skulle bli testade i våra LABC-kunskaper. ingen hade trott att man kunde hitta äkta converse på marknad. ingen hade trott att ingefärsdrinkar á la zero zero kunde vara så starka. ingen hade trott att man kunde få så ont i fötterna bara av att promenera. ingen hade trott att det kunde få plats så många turister runt triumfbågen en söndag. ingen hade trott att en ordentlig frukost skulle va så himla svårt att hitta. ingen hade trott att vin skulle smaka så gott, att parker kunde vara så vackra, att picknick längs seine kunde vara så mysigt, att frappuccino kunde svalka så ljuvligt. efter fem dagar i paris vet vi.

promenadpaus i solen.

isabelle är en tuffing!

det blev lite knasigt när bell skulle fota mig och eiffeltornet. eller parisertornet som hon hellre och konsekvent kallar det.

<-- klassiskt parisfoto?

spontanfotografering mitt i frukosten som varje dag bestod av en baguette, smör, marmelad, ett glas apelsinjuice och en kopp café creme. till sist längtade våra magar hem efter yoghurt och rågbröd.